Om kraften i rörelsen

Jag sitter och gör lite research inför en föreläsning jag ska ha om ADHD och träning, och snubblar över några studier som slungar mig trettio år tillbaka i tiden. Till högstadiet och gymnasiet. Det jag läser gör mig både rörd och stolt. Över den lilla tjejen som var jag och hur hon vände en omöjlig situation till något konstruktivt och hållbart. 

”All truly great thoughts are conceived by walking.” – Friedrich Nietzsche

Låt mig berätta!

Min moster Eva, min extramamma, stora trygghet och största fan, när jag var liten jobbade som Montessori-fröken på en förskola där jag växte upp. Jag är rätt övertygad om att jag har Eva och hennes parhäst Birgit Groth att tacka för att jag klarade mig så bra genom skolan som jag ändå gjorde. När jag ser tillbaka på hur hårt jag fick kämpa i långa perioder. 

Så jag hamnade i Montessoripedagogiken, inte på grund av någon speciell filosofi i vår familj utan enbart bara för att jag ville hänga med moster Eva så fort jag fick chansen. Så här i efterhand ter det sig som en helt osannolikt lyckosam slump.

För Montessoriskolan präglas (åtminstone då på 80- och 90-talen) av små klasser sammansatta av årskurs 1–3 och 4-6. Våra fröknar hade oss i alla ämnen och klassrummen var utformade som mysiga bibliotek/vardagsrum.

Varje fredag satte vi oss i en ring på golvet med våra “planeringsböcker”.

”Vi skrev själva ner vad vi hade för ambitioner för kommande vecka.”

Alla ämnen skulle täckas av men vi planerade själva in hur mycket tid vi tänkte lägga på respektive ämne just den veckan.

Fröken Britt i åk 1-3 och fröken Anna i åk 4-6 fanns nära. Ibland kom de med något litet försynt förslag men som jag minns det fick jag (och min medfödda tävlingsinstinkt) styra rätt mycket själv. När vi kom på morgonen, kilade vi in och valde en plats att sitta på. Antingen i klassrummet eller i något av grupprummen (det vara bara 6: orna som fick förtroendet att även jobba i “mysrummet”). 

Som jag minns det var jag i ständig rörelse, i klassrummet såväl som på rasterna. Jag älskade skolan! 

Det var i årskurs 7 som min uppförsbacke började

Det var nog inte bara det att vi små oskyldiga Montessori-ungar flyttades över till en vanlig skola. Och att jag tillsammans med trettio andra tonåringar förväntades sitta stilla i en bänk timmar i sträck. Jag inser såhär i efterhand att det ju såklart också sammanföll med alla de existentiella, biologiska och sociala förändringar som puberteten kommer med.

Oavsett vad, så fattade jag rätt snabbt att det inte fungerade att fungera som jag. Att min hjärna verkade fungera annorlunda, eftersom jag inte fick med mig en stavelse av vad som sades på lektionerna. Och efter skolan blev sittande läsandes samma mening om och om igen tills jag antingen somnade eller sockerchockade mig själv till en begynnande övervikt. 

Jag var en duktig flicka som levde på gamla meriter. Jag älskade att lära mig nya saker och hade en lustfylld tävlingsinstinkt. 

”Men jag var totalt bakbunden av en hjärna som inte kunde hantera information med dessa nya förutsättningar.”

Här vill jag ge mitt 14-åriga jag en klapp på axeln. För trots att det här var en vidrigt desperat och deppig period i livet lyckades jag ändå hitta en väg runt mina utmaningar.

På något sätt fattade jag att jag aldrig kommer kunna använda mig av de råd och tips som fungerade för andra. Utan att jag skulle bli tvungen att hitta min egen väg till lärande. Jag kunde inte då, och kan inte nu, sitta stilla och koncentrera mig i ett rum fullt av andra.

Min lösning? Upp och hoppa! Ut och gå!

Jag satt av tiden i skolan (till liten eller ingen nytta) och direkt efter skolan tog jag mina böcker i handen och en överstrykningspenna bakom varje öra och gick ut.

Jag gick och gick och gick och gick….

Med näsan nedborrad i böckerna. Det var säkert en och annan som undrade vad det här var för galning. Säkert var jag nära att bli överkörd flera gånger utan att veta om det, men det var en sådan ljuvlig känsla. Känslan av att hjärnan fungerade igen. 

”Det är också genom att vara i rörelse, som jag har lyckats ta till mig så mycket av den kunskap jag behövt för att kunna utbilda mig till det jag drömt om.”

Att kunna forska och skriva böcker. Att hitta smarta sätt att ta in kunskap på andra sätt än att sitta stilla vid ett bord och läsa. Idag finns det ju dessutom så otroligt många fler källor till information. Poddar, inspelade föreläsningar, ljudböcker och AI-verktyg för att få vetenskapliga studier upplästa. 

Så fint då att jag, när jag är ute och springer, lyssnandes till några av de ADHD- och träningsstudier jag vill hinna igenom innan nästa Letterlife webinar. Och snubblar över studien ”Give your ideas some thoughts”.1 Som handlar just om hur fysisk aktivitet stimulerar vårt kreativa tänkande!

Jag rekommenderar verkligen den och de övriga studierna som visar på hur träning och rörelse är särskilt viktigt vid ADHD (Kika in listan nedan.)

Oavsett på vilket sätt du väljer att attackera dem 😊

Det kan inte ha undgått någon att fysisk aktivitet är bra för alla. Ännu bättre verkar det vara om vi har någon psykisk diagnos. Men det har nog knappast heller undgått någon att det också kan vara så mycket svårare att få till just rörelse på grund av våra diagnoser. 

”För mig har det hjälpt att jag har kunnat ” slå två flugor i en smäll”. ”

När jag cyklar till jobbet (jag HATAR att cykla men inte lika mycket som jag HATAR att trängas på en bullrig buss) och lyssnar på en vetenskaplig studie kan jag nästan känna att jag gjort mitt den här dagen innan jag ens plockat upp laptopen och börjat jobba. 

Och det är alltid najs att kunna börja på plus tänker jag!

/Lotta Borg Skoglund

Vill du få fysisk rörelse att bli rutin? Läs då också:
Rörelseenergi, kraften av fysisk aktivitet
Bara gör’t! PT-psykologen Gretas bästa träningstips

Läslista:

1. “Give your ideas some legs: the positive effect of walking on creative thinking.” by Oppezzo M, Schwartz DL. J Exp Psychol Learn Mem Cogn. 2014 Jul;40(4):1142-52. doi: 10.1037/a0036577. Epub 2014 Apr 21. PMID: 24749966.
   
   “Effects of Physical Activity on Inhibitory Function in Children with Attention Deficit Hyperactivity Disorder: A Systematic Review and Meta-Analysis.” by Wang M, Yang X, Yu J, Zhu J, Kim HD, Cruz A. Int J Environ Res Public Health. 2023 Jan 6;20(2):1032. doi: 10.3390/ijerph20021032. PMID: 36673793; PMCID: PMC9859519.
   
   “Comparative effectiveness of various physical exercise interventions on executive functions and related symptoms in children and adolescents with attention deficit hyperactivity disorder: A systematic review and network meta-analysis.” by Zhu F, Zhu X, Bi X, Kuang D, Liu B, Zhou J, Yang Y, Ren Y. Front Public Health. 2023 Mar 24;11:1133727. doi: 10.3389/fpubh.2023.1133727. PMID: 37033046; PMCID: PMC10080114.
   ↩︎

Lotta Borg Skoglund

Letterlife medgrundare & användare

Latest posts