Om jag inte tränar går jag under – När träningen går överstyr!

Va, är inte träning bra? Nej. Inte alltid, och inte för alla. Det råder förstås inga tvivel om att fysisk aktivitet är något vi mår bra av. Men en rörelse driven av tvång är aldrig hälsosam, utan skadlig och har nära koppling till ätstörningar. Många flickor och kvinnor med ADHD, ADD och autism beskriver hur de fastnar i tvångsmässig träning där kost och träning blir som ett fängelse.

Vi vill tipsa om en ny bok av journalisten, författaren och poddaren Anna Ehn som heter ”Om jag inte tränar går jag under”. 

Den handlar om något vi pratar alldeles för lite om, nämligen negativa aspekter av fysisk aktivitet och mer precist tvångsmässig träning och rörelsetvång. Alltså när din fysiska aktivitet tippar över i något osunt och blir en inkörsport till ätstörningar. 

Något som i vår träningsfixerade tid ofta flyger under radarn. 

Den som tränar får ju ofta så mycket beröm och beundran:

”Åh vad stark du är! ”
”Jag önskar att jag var som du!”

På sociala medier översköljs vi av bilder på vältränade ”idealkroppar” och ”disciplin” och ”pannben” är eftersträvansvärda ideal. Att även en vältränad kropp kan dölja ett svårt lidande i form av rörelsetvång och ätstörning är det färre som talar om.

Vi som samhälle är närmast bländat av budskapet om det positiva med att röra på sig. 

Träning och rörelse framställs nästan alltid som något som vi alla behöver mer av. 

Och absolut, på befolkningsnivå är det ökade stillasittandet ett problem och forskningen visar på en mängd positiva effekter av fysisk aktivitet. Men även skuggsidan behöver komma in i samtalet. Annars blir bilden ofullständig, och vi riskerar att missa en viktig kugge i förståelsen av den här komplexa problematiken. 

Och blir sämre på att hjälpa!

För tänk på alla dem som kanske inte har en ätstörningsdiagnos, men som ändå tränar på ett sätt som inte är hälsosamt. Till exempel flickor och kvinnor med NPF som kämpar för att få kontroll i en hjärna där allt är kaos. Och som många gånger blir överdrivet rigida i sitt förhållningssätt till kost och rörelse. 

De som inte kan avstå från sin träning, trots att de är sjuka eller skadade. Som i alla lägen ska vara ”nyttiga” och som bågnar under kraven att ”optimera” – och som hör den självkritiska rösten dunka:

inget duger, inget duger, inget duger.

Vi vet att tidigare man får hjälp, desto snabbare är vägen tillbaka. 

Och då måste vi ju veta vad vi ska titta efter! Kunna tolka varningssignaler och förstå att en ”perfekt kropp” inte givet är hälsosam.

Att hitta balansen

Det finns absolut ingen motsättning mellan att fler behöver röra sig mer och andra mindre eller med ett annat förhållningssätt. 

Kunskap om hur just du fungerar och vad just din kropp och knopp behöver är makt! 

När du vet hur din ADHD, autism eller AuDHD hjärna fungerar och i vilka situationer du behöver vara särskilt rädd om dig själv.

Då kan du också få till det där som är så svårt vid NPF – det där som är lagom! 

I grunden handlar det om samma sak: att vi alla ska ha möjlighet att röra oss på ett sätt vi mår bra av och som är hälsosamt – på riktigt.

Känner du igen dig själv, en vän eller din dotter? 

💡 Missa inte:
– Anna Ehns miniserie i appen om tvångsmässig träning.
– Lotta Borg Skoglund som gästar Annas ”Ätstörningspodden” i avsnittet från 13 januari, 2025.

Referenser:
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC4777329/#:~:text=The%20prevalence%20of%20eating%20disorders,patients%20%5B7%2C%208%5D.
https://withinhealth.com/learn/articles/signs-and-symptoms-of-exercise-addiction

Lotta Borg Skoglund MD PhD

MD PhD & Letterlife medgrundare

Latest posts